Ibland är saker och ting inte alltid så lätt som det låter! Jag är en kämpe, ut i fingerspetsarna... Många gånger låter jag mitt hjärta bestämma över min hjärna och i många fall är det bra, ibland mindre bra.. Det är väl en sak i vuxen världen jag inte tycker om... Man måste hela tiden fatta egna beslut... Självklart ska dock besluten tas med hänsyn för andra och man kan inte bara tänka på sig själv och det tycker jag är så svårt.. Jag vill absolut inte säga att jag är en egoist för så ser jag verkligen inte på mig själv - men ibland önskar jag att alla ville precis samma sak som jag, då skulle besluten va så mkt enklare att fatta! Men men!

Nu har jag kört bil till jobbet 2 dagar i rad och det är så skönt att kunna spara 1,5 timma / dag när jag har så få lediga timmar de dagar jag jobbar.. Åker jag kommunalt har jag en timma på morgonen och 15 minuter på kvällen hemma innan jag borde sova för att få 8 timmars sömn.. Det e inte ok! Men min älskade bebis, min bil (som ännu inte fått ett namn, eller den heter kanske "min bebis") ger mig mer tid hemma och det är det så värt!!! Dock är jag ju som jag nämnt tidigare rädd när jag kör på främmande mark, men jag måste ju göra det, jag har inget val.. Jag kan ju inte låta bli att köra för att jag är rädd, för jag bli ju inte mindre rädd bara för att jag låter bilen stå hemma? Jag måste ju ge mig ut, uppleva stressiga situationer, riskera mitt liv (?!) (det känns verkligen som att jag gör det när jag sätter mig i bilen ibland) för att så småningom bli säkrare och en bättre bilförare.. Imorse, trots att klockan bara var 6, var det mkt trafik, det regnade på ganska bra, var mörkt och en massa äckliga lastbilar och långtradare (as äckligt) så hade jag inget annat val än att bara sitta kvar i bilen och lita på mig själv..  Och det gick ju faktiskt bra! Och nog att jag jobbar i stan och inte vil köra i stan, men från avfarten tar det mig 2 minuter att komma till parkeringen så jag behöver inte ens hålla på och "Joksa" i stadstrafiken så jag ska öva på den här streckan nu ett tag, så gott det går!

Igår när jag svängde av i hallunda tänkte jag verkligen, tack gode gud, jag överlevde idag! haha! Konstig känsla! Inte för att det var så värst jobbigt på ägen hem, det var ganska lugn trafik och motorväg hela vägen, men jag känner trots det alltid en oro! Nån som vill åka med mig?! :)

Imorgon jobbar jag mitt sista pass av 5. normalt på min tjänst jobbar vi aldrig mer än 3 dgr i rad eftersom vi jobbar 12 hr i streck utan en timmas rast. Självklart får vi äta lunch (vid skrivbordet) och ta små rökapauser men vi får inte lämna arbetsplatsen. Eftersom det blir ganska många timmar måste vi var tredje månad ha en 3 veckors ledighet eftersom vi annars kommer upp i för många arbetade timmar/år.

Det schema vi har kallas för malmöschema. Vi är 5 pers som har det här passet vilket betyder att 2 alltid jobbar dag pass (var och en för sig) och 2 jobbar natt. Jag är en liten filur som hoppar emellan passen. Jag tar det passet som den som har 3 veckors ledighet normalt har. Det betyder att jag alltid kommer att jobba; 6 veckor dag, 6 veckor natt och sedan 3 veckor ledig! Och det passar mig perfekt! Dessutom lär jag känna alla medarbetare som inte sitte rpå just vår tjänst utan som jobbar med andra saker och det känns bra!

Just nu håller jag även på att lära mig deras jobb så att jag ska bli en ännu bättre medarbetare hos mitt företag! Nog att jag kan vara lite lat ibland, men det känns kul och utvecklande att försöka mig på detta. Dessutom är det ett ganska tekniskt arbete, så helt plöstligt kanske jag blir duktig på lite teknik! Det vore väl ballt? Jag blir så impad på de andra tjejerna som jobbar här som är så duktiga med tekniken här! Killarna ser jag som självklart kunniga, men när det är damer blir jag mäkta impad!

Tillsist kan jag också tillägga att jag trivs otroligt bra här! Normalt sett brukar jag tröttna på mina jobb väldigt fort. Jag brukar kunna hålla ut relativt länge, men efter 3 månaders-strecket brukar jag alltid känna att jag börjar tröttna... Sedan kör jag bara på och härdar ut. Men så är det inte här! Jag tycker det är trevligt, utmanande (allra helst nu när jag lär upp mig så att jag även kan titulera mig; larmoperatör), givande och ibland är det tillochmed mysigt här! Ja ni hör! Det är sant, Therese säger det här och hon passerade 3månaders-strecket för en hel månad sedan! Och det blir bara bättre och bättre! Dessutom har jag min bästa chef hittills! Och ännu bättre blev hon efte rjag hört om ett utbrott D:s chef hade fått när hon sjukanmält sig.. Pucko!

Nu slutar jag om en halvtimma! Ska blir skönt!Jag längtar tills imorgon eftersom jag vet att jag sen får va ledig!!

Vi hörs imorgon kanske! NU skrev jag ganska långt för att kunna mätta er hunger för ett par dagar! Ni har väl inte ens orkat läsa ända ner hit! Om ni har det, ja då kan ni kanske skriva en lite kommentar om allt ni precis läst!!


hejpa!