Det finns två personer i mitt liv som jag träffar alldeles för sällan, men som jag älskar högre än något annat (Habibi också såklart), dessa är de 2 som sett mig i mitt liv varje dag sedan jag föddes… Jag skiter i om jag nu kommer outa mitt liv, ni är ändå bara 5 som läst min blogg – men jag vill tillägna detta blogg inlägg till min far och bror för att för världen tala om hur mycket jag älskar dem och alltid kommer att göra det. Texten vänder sig mot min far!

 Har precis sett en otroligt stark och tung film med Robert De Niro. Jag trodde det skulle vara en komedi, men det var så långt ifrån en komedi man kan komma – ett riktigt drama. I många delar kände jag igen mig och någonstans under filmens gång insåg jag hur viktig familjen är för mig. Ibland avundas jag Habibis syn på familj och tycker det är märkligt hur lite vi bryr oss om våra föräldrar idag.. I Egypten är familjen allt allt allt.. Det finns inga ålderdomshem där inte, man anser att föräldrarna torkar våra rumpor när vi är små – därmed är det vår plikt att göra det för dem när dem är gamla – Jag håller verkligen med,

Idag är alla så fruktansvärt upptagna av sina egna liv att man nästan glömmer bort att träffa sina föräldrar och syskon och istället prioriterar annat. Under ett liv gör vi så många olika val, vissa som sårar och vissa som glädjer – man kan inte göra alla lyckliga jämt men man kan göra det ibland. Det har tagit mig nästan 10 år att inse detta.

Som ni alla vet gick min mamma bort september -94. Det kom helt oväntat och allt som varit, den man var - allt man var, var som bortblåst. Jag var 8 år, min bror 10. Pappa stod nu med ansvaret för 2 barn, helt ensam.

För oss gjorde han allt. Man ser inte sådant som barn och det är det jag på något vis sörjer. Att man inte förstod bättre, att man inte tackade för allt han medvetet gjorde för att ge oss det bästa livet vi kunde få.

Jag minns väldigt tydligt när jag gick i femman. Vi var på klassresa i Helsingborg och skulle ta färjan över till Köpenhamn för att gå på tivoli. Jag minns hur rädd jag var, men kommer inte ihåg vem jag sa detta till. Jag minns bara att när jag vaknade nästa morgon var min Pappa helt plötsligt också i Helsingborg. Han skulle åka med mig på båten över till Köpenhamn för att jag förmodligen inte vågat följa med annars. Han hade kört ner under natten för min skull. Jag minns inte om jag tackade honom för detta, om inte, Tack pappa.

Han spenderade aldrig mer pengar på sig själv än vad han max behövde till nödvändigheter, vi fick i princip allt vi ville ha. Idag tror jag mig förstå att han inte ville att vi skulle ”lida” mer än nödvändigt för att vi hade mist en förälder. Vi åkte på solsemester varje år – och hade mage att gråta för att vi en gång bodde på ett hotell utan pool.. Hur otacksamt känns inte det idag? Det finns många familjer som inte har råd att åka iväg på solsemester varje år, eller tom aldrig har råd men det såg vår pappa till att vi hade råd med då det var något vi alla älskade att göra. Han åkte aldrig iväg på semestrar med sina vänner förns vi blev stora. Han unnade sig väldigt lite och offrade väldigt mycket av sitt eget liv för att vara den underbara pappa som han ännu är.

När jag var tonåring träffade pappa en ny kvinna. Ibland önskar jag att de träffats nu, när jag är äldre och förstår så mycket bättre. Ibland var det lite kalabalik hemma och än idag irriterar det mig att jag inte kunde låta min pappa få vara lycklig. Jag hade kunnat göra det enklare för honom även om det hade betytt att jag svalt min stolthet en aning, och med handen på hjärtat hade det idag inte varit några problem. Så mycket han gav till oss och offrade för oss fram tills jag var ca 15 så tycker jag att jag borde förstått bättre, men det är lätt att vara efterklok.

Den här filmen, Everybody´s fine, väckte verkligen många känslor i mig och jag satt och grät i flera minuter under filmens gång..

Ibland blir jag sugen på att köpa radhus när det senare blir aktuellt med barn. Då har jag tänkt att jag vill ha ett hus för att barnen ska kunna leka på gräsmattan om sommaren, ha en liten plastpool de kan plaska i och ha mysiga grillkvällar på altanen. Efter att jag sett den här filmen ser jag en annan bild framför mig. Jag vill nu ha ett hus att fira jul tillsammans med familjen i. Pappa, Ak, Jeppe, Ida, bror och hans framtida fru och barn samt jag och Habibi med våra framtida barn. Jag vill att pappa ska komma dit, slå sig ner i någon mysig fåtölj, en whisky i handen och bara njuta. Jag fixar kalaset! Kanske blir det dock han som får gå och handla tidningen någon gång runt 17-tiden men sedan är det upp till mig att ge tillbaka för allt han alltid gjort för oss!

Som sagt, ibland väljer människor att fatta beslut och göra val som påverkar andra både positivt och negativt – men alla är vi olika och detta måste förstås, respekteras och accepteras!

Jag älskar min pappa för all tid och alltid!